Avsnitt 15 av 24

Rapport från rymden.

”Hallå! Hallå! Hör ni oss?”
”Vi, hör er, Gomroth. Högt och tydligt!”
”Bra, chefen. Då vill jag lämna min rapport för den här gången.”
”Det går bra. Låt höra.”
”Jo, alltså, chefen kommer ihåg första gången vi utforskade dom här trakterna?”
”Nja ...”
”Jo, alltså, då bestod ju himlakroppen av ett kondenserat gasmoln och inte mycket mer ...”
”... gasmoln ... hm ...”
”Andra gången vi hade vägarna förbi så rapporterade jag om lågt stående men volymmässigt minst sagt stora varelser som gick omkring på den där planeten och käkade antingen växer eller varandra.”
”Minst sagt stora ... Jo, jag har rapporten här någonstans ...”
”Därpå, några penveroner senare, förvånades vi över att det verkade ha utkristalliserats en livsform med förmåga att medvetet påverka sin omgivning ...”
”Just det! Det minns jag. Förmodligen fullt medvetet gjorde dom sig små hyddor och yxor-av-sten och kläder-av-döda-pälsdjur. Fascinerande!”
”Fascinerande är bara förnamnet, chefen! Då skulle chefen se dom nu!”
”Skulle jag?”
”En sammanställande illustration på hur denna livsform har utvecklats skulle kunna vara Värsta Feta Grymma, chefen!”
”Värsta Feta Grymma, säger du?”
”Visst, förstår chefen. Till exempel: Numera är många av deras hyddor så stora att dom bor i samma hydda utan att för den skull bo tillsammans!”
”Hm ... Jag riktigt ser det framför mig. Tror jag.”
”Dom har utvecklat en infrastruktur, byggt remarkabla konstruktioner, det finns social interaktion, sjukvård, rekreation, utbildning. ... och vissa av dom har tillgång till någon slags autonomt fordon dom åker omkring i. Åkdon, som förövrigt nyttjar efterlämningar av dom där minst sagt stora livsformerna och deras föda som energikälla.”
”Uppseendeväckande!”
”Jo, det vill jag lova. Jag har fått ihop tre sidor med anmärkningsvärda detaljer, chefen!”
”Tre sidor!?
”Tre sidor fulla! Man måste tro att dom är utrustade med någon form av intelligens, chefen.”
”Måste man?”
”Ja ... Helt korkade kan dom inte vara.”
”Inte?”
”Men det mest remarkabla är ett fenomen som livsformen själv benämner vid BF2.”
”BF2?”
”Det är en förkortning, chefen. Det står för Battlefield 2.”
”Kan dom förkorta?”
”Visst! Dom är verkligen högt stående. Dom har ett språk. Eller flera språk, snarare, som vi förövrigt självfallet lyckats avkoda även om vi inte har innebörden fullt klar för oss alla gånger. Sistnämnda gäller inte minns det vi valt att kalla sub-språk inom språken. Men visst kan dom förkorta, chefen. Förlänga också. Det är verkligen en avancerad livsform. Även om dom i stort sätt livnär sig genom att antigen käka växter ... eller varandra.”
”Äter dom varandra?”
”Nja, inte varandra, kanske ... Men dom konsumerar arter med i stort sätt samma arvsmassa som dom själva”
”Nu kan jag inte se det framför mig längre ...”
”Jag har bilder här ...”
”Nej tack! Inga detaljer! Vad sa du nu? BF2?”
”Just det, chefen. Av allt vi iakttagit ... Studerat ... Analyserat ... är fenomenet BF2 det mest besynnerliga. Det vi har svårast att begripa.”
”Förklara!”
”Jo, alltså ... Om chefen tänker sig antal existenser ...”
”Ett antal existenser ... Nu tänker jag mig det ... Fortsätt ...”
”... som placerar sig framför en skärm på vilken bilder kan visas ...”
”Vad då för bilder?”
”Illustrationer styrda av en enhet som med hjälp av elektroniska ettor och nollor genererar land, himmel, hav, fordon. Och, inte minst, figurer som vi måste tro representerar individen i fråga framför skärmen!”
”Vafalls!?”
”Var det inte det jag sa? Värsta, Feta, Grymma!”
”Men sedan då? Vad gör dom? Vad går det ut på?”
”Där har våra studier ännu inte avslutats, chefen. Men vi vet att individerna faktiskt ser såväl sin egen som varandras representanter på sina skärmar. Och – chefen - och att dom kommunicerar med varandra medan dom gör det!”
”Häpnadsväckande minsann!”
”Vi vet också att dom interagerar med varandra. Att, så att säga, figurernas figurer kan påverka andra figurers figurer ...”
”Ta om det där sista, tack.”
”Jo, alltså. Varelserna sitter framför sina skärmar där dom med olika kommandon styr sina representanter på skärmen. Därmedelst tar sig dessa representant-figurer omkring i den av ettor och nollor genererade miljön i vilken dom sedan kan interagera med andra figur-representanter.”
”Det var det värsta!”
”Jag sa ju det!”
”Men vad går det ut på?”
”Som jag sa ... Vi vet inte riktigt ... Först trodde vi att dom gjorde det för att roa sig. Det finns nämligen data som antyder att aktiviteten är förknippad med förhöjda nöjesparametrar.”
”Ja? Så?”
”Men många gånger blir effekten snarare den motsatta. Dom sitter där, framför sina skärmar, och blir fly förbannade, helt enkelt. Vilket man för all del kan förstå om man ser till den aktivitet som utspelas på skärmen.”
”Jasså?”
”Jo, alltså, där gör dom allt för att åstadkomma största möjliga skada på övriga aktörer.”
”Skada?”
”Dom skjuter varandra med avancerade vapensystem. Dom spränger varandra. Kör över varandra. Det är rena kriget, chefen! Och vi menar, varför skulle någon söka sig till en sådan aktivitet helt frivilligt, med vilje?”
”Hm ... Men ändå anser ni att dom är utrustade med någon slags intelligens?”
”Vi vill tro det. Om man ser till helheten.”
”Hm ...Helheten, säger du.”
”Vi har till exempel noterat att varje individ på den där planeten har ett individuellt namn.”
”Huga!”
”Dom heter till exempel Lars Bengtsson ... eller Majken Alvarsson ...”
”Gör dom?”
”... men deras representanter på skärmen har helt andra namn. Namn som individerna själva har hittat på!”
”Vad då för namn?”
”Konstiga, roliga namn, chefen. Så då måste dom ha en viss grad av intelligens! Om man ska kunna hitta på dylika benämningar på sig själv, eller hur?”
”Säg några!”
”En heter Spliffire till exempel. Dezent, Gnomis, kl0r0fyll, Teo2 ...”
”Hahahaha! Sa du inte att dom hade intelligens?”
”... Sanitarium89 ...R16_SWE ...”
”Hahahahaha!”
”WestsideBadBoy, Sweden.udde, Apocalypseux, Uncle Dante ...”
”Hahaha! Sluta!”
”Basse!”
”HAHAHAHAHA! Basse!”
”GunnarT, N-JeagareN, Karolus Rex ...”
”Gnnnnnnnnnnnnnn! Sluta! Min mage! Jag orkar inte mer! Otroligt! Vilka namn!”
”Hehehe ... Mr.Astad!”
”AAAAAAAH!”
”Macke!”
”Sluta! Jag ger mig! Sluta!”
”Det är roligt att rapportera till chefen, chefen!”
”Åhhh ... Mmm ... Vilken besynnerlig livsform ...”
”Vi måste inrikta oss på att försöka förstå vad det hela går ut på. Varför dom ägnar sig år denna besynnerliga sysselsättning?”
”Jo, det vore intressant att veta. (Hahaha ... Uncle Dante ...) Kan det inte vara som en tävling?”
”Vi trodde det först, chefen. Men knappast. Man kan visserligen urskilja subgrupper med enhetlig etikettering och dessutom två från varandra skilda huvudgrupperingar. Men våldsamheterna inom en grupp är minst lika omfattade som stridigheterna grupperna emellan.”
”Märkligt, minst sagt.
”Det finns tusentals skärm-individer. H4mi ... r0ddan ... Någon heter något som motsvarar ett slemmigt, skalbepansrat kräldjur ... Tusentals, som sagt. Men just dom jag räknade upp tillhör de mest anmärkningsvärda. Just dom utför regelmässigt de mest egendomliga av handlingar.”
(Hahaha ... Dezent ...)
”Så därför har vi kommit fram till att man borde studera just dessa individuella livsformer extra noga. För att vi i denna grupp kan förvänta oss att ha de mest frapperande upptäckter att göra.”
”Nå, Gomroth ... (Hahaha) Det låter bra. Så hur ska ni gå tillväga?”
”Vi har tillförskaffat oss erforderlig utrustning med vilken vi helt enkelt tänker logga oss in på Wake only.”
”Huga!”
”Jo, minsann! Jag ska vara AT!”
”Shitt!”
”Då ska jag kniva kl0rr0!”
”Grymt!”
”Då ska jag spränga Gnomis!”
”Fett!”
”Då ska jag C4a N-JeagareN”
”När du är AT?”
”Hm ... Visst ja ...”
”Noob!”
”Sorry ... My bad ...”
”Får man vara med i er squad?”
”Självklart, chefen!”
”Fet-Grymmt!”
”Värsta Feta Grymma, chefen! Värsta Feta grymma!”